Fyrtio kubik fattigare, men en totempåle och en massa sol rikare

I förra veckan väcktes jag av maskiner. Efter en kopp kaffe och en runda på tomten drog avverkningen igång. Jag stod mitt i en maskinsymfoni medan träden föll. Som att vara i Wagners huvud när han kom på Valkyrieritten. Kände samma underbara maskinfascination som de italienska Futuristerna måste ha gjort. På eftermiddagen var de klara och jag hade plötsligt både morgon-, middag-, och kvällssol.