I helgen ska jag göra ett nytt försök att ta kommandot i den vildvuxna och växtkraftiga trädgården. Jag är för sällan i stugan för att kunna bemästra naturen, så hittills har det varit en kamp jag varje år tvingats se förlorad en bit in i våren, då när allt exploderar.
Har de senaste åren odlat i några lastpallar, men har varje gång förbrett ett alldeles för litet område runtomkring dem och helt plötsigt är allt överväxt. Och så slyn som växer hejvilt bara man vänder ryggen till. Med bara sin egen handkraft, och bara sporadiskt, så vinner naturen över kulturen. Alla gånger. Det gör den nog alltid. I alla sammanhang.
Magnus, Brasse och Eva – Vårvisan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar