Ett slags bebådelse. Och solen, den balla jättekulan.

Den långdragna, envisa vårvintern verkar ha fått ge med sig. Det var baske mig på ti'n. Enligt ögonvittnesskildringar har snön vid stugan smält undan till slut, men lämnat Uppland i ett blött, nästan sankt, tillstånd. Det låter nästan som om marken bebådats, vilken den ju på ett sätt har. För nu måste väl ändå scilla, blåsippor, tussilago och vitsippor gro, om de inte redan kikat fram. Om lördag ska jag med egna ögon jaga vårtecken, och helst sätta spaden i jorden. Bäst av allt: jag får besök av skogvaktaren. Jag ska visa honom vilka träd jag vill behålla. Och så fort marken torkat upp kommer han med stora maskiner för att släppa in sol och värme runt stugan. För att öppna upp för morgonsol och kvällssol. Åh! Solen, den balla jättekulan, som Hasse&Tage med flera sjunger i Spader Madame. Tjo! Hej alla glada! Solen är en kula som är ball!

Ett oöverlagt beslut

By the way så har jag bokat ett galleri i Sala. Lördagen den 1 juni är det vernissage på Galleri Täljstenen intill Augéli-muséet. När jag bokade det i oktober kändes det som en evighet till juni. Nu galopperar det mot mig i alltför hög hastighet. Jag krävde en deadline, nu har jag till slut den ångest jag behöver för att komma igång ordenligt.

Phalaina

Rorschach

Sol, skare, fågelkvitter och en gnutta bajslukt i luften = vår

Påskdagen den sista mars 2013 och våren är ovanligt kall och snöig. Men tecknen är tydliga, den ÄR på väg. Hade räknat med att kunna ha en jobbhelg i trädgården nu till påsk, istället blev det bara en massa solande på trappan till fågelkvitter och takdropp. Och med näsan full av den där unkna, syrliga odören av ruttet gräs blandat med lite hundbajs, eller vad det är. Men som trots det luktar så förbaskat löftesrikt.

Jag satt i solen, bläddrade i böcker och gjorde planer. Det ska bli en stenlagd uteplats vid knuten. Morfars gamla rabatt får ryka. Rabatten har inga av hans blommor, men kanten som han gjort av tegelsten nån gång på 50-talet. Tänker återanvända dem på nåt fint sätt.

Sen vill jag bygga en förstukvist med bänkar och tak. Så man kan sitta ute även fast det regnar. Väntar med verandaplanerna.

Så ska snygga till runt mina tre små land: Två pallkragar och ett litet avlångt med rabarber och ringblomma. Ska rensa buskslyet intill och lägga plattor alternativt markväv och halm som gångar.

Har snickaren tid så ska jag panela vinden.

Jag ska gå hårt åt slyn. Vänder man ryggen till har den redan blivit ett träd. Och nu har jag en skogsarbetare på tråden för de verkligt stora träden. Har jag tur tar han en massa av dem. Alla ståtliga höga björkar får ryka nu, för de släpper inte ner solen.

Om två veckor räknar jag med att kunna börja hugga tag i trädgården. Då är våren här på riktigt.