Gräver för el och ljus

Här gror minsann kirsen. En evighetskamp, och en jämn sådan. Den här bilden togs på försommaren 2007. Samma vår grävde jag rabatten mot husväggen, där anas ringblomma. En av mina favoritblommor. De växer villigt, är vackra och fina att ha i maten. Här syns också hur jag grävt för elkabel, ett 70 cm djup och kanske 25-30 meter långt litet dike. Tog inte särskilt lång tid, orsaken är att det är sandjord som ni ser. Jag älskar den där svala sandjorden. Det är inte bara sandjord, utan också fin matjord. Åter till kirsen. För att mota den lite i grind försöker jag hålla den kort. Det sägs att den ska tröttna då. För att skapa lite konkurrens så har jag också sått gräs som ganska väl tränger bort kirsen. Men det är fortfarande en växt som jag har väääldigt mycket av. Men blir det kristider så har jag mat. Då blir det kirstider. (Häpp!). Kirsen bekymrar mig dock inte så som åkerfräken. Den har verkligen exploderat i trädgården de senaste åren. Kommer nog att behöva marktäcka bit för bit för att få bort den.

Pangade doror

Att ta itu med en husrenovering, om man som jag är en total amatör, innebär mycket studier. Böcker att läsa, noggranna inspektioner av andra gamla hus att göra (Tack Hazelius för Skansen!), och mycket snack med kunniga och händiga vänner.

En viktig grundinsikt är att det alltid ser värre ut än vad det är. Det kan se trist och murket ut på ytan, men därunder är träet helt friskt. Och det var min stuga. Frisk alltså. En första inspektion gav att taket var helt. Det behövdes bara rättas till några tegelpannor och rensas bort lite skräp. Sedan på med vindskivor och knutar och så ny Falu röd.

Eftersom flera av fönsterrutorna var trasiga så stod sedan fönsterrenovering på tur. För att få någon slags hum om det så var jag med på en av Skansens hantverkskvällar. Först var det föreläsning om fönster och sedan prova-på-stationer med de olika momenten. Dvs. skära glas, ta bort gammalt kitt, slå i fönsternubb och kittning. Trots att det är så begränsat med övning så räcker en sådan hantverkskväll långt. Genom att testa så släpper försiktigheten, och tack vare den kvällen så har jag lyckats fixa alla fönstren. Det är bara ett kvar. Ett mycket gammalt fönster på vinden. Men det kräver lite mer kunskap eftersom det behövs en del nytt virke.

Fönstren är från 20-talet, och egentligen helt fel för ett gammalt timrat torp. Där ska det väl vara spröjsade fönster om man är noga med att det ska vara rätt. Men jag tycker att huset ska få bära sina olika liv från olika tider. Särskilt såna fina kärnvirkesfönster som de här! Träet i ramarna ser helt nytt ut. De kunde minsann förr, det är ett som är säkert.

Köket

Samma hörn i köket från två olika vinklar. Stugan har aldrig riktigt blivit utflyttad, utan varit lite av en förvaringslokal. Så det har varit fantastiska upptäcktsfärder i första halvan av 1900-talet. Mycket har blivit förstört av hungriga möss, och det har varit många turer till soptippen. Men eftersom jag är en person som har svårt att kasta saker, och lätt ser nåt fantastiskt i ett skamfilat yttre så finns det massor kvar.

Högt till tak

Jag tycker mycket om taket i köket. Ett riktigt gammalt tak är det, bestående av gamla breda plankor, i många olika bredder. Det har målats flera gånger under årens lopp. Här är halva taket skrapat ner till originalfärgen grön umbra. Men bortom det flera lager av vitt och grått, som hängde i stora flagor. Det gissar jag beror på att det är olika färgtyper som använts i de olika lagren.

Jag började faktiskt med att sopa taket med borste för att få bort alla flagor, sedan var det ett idogt färgskrapande. Och det är väl ett sådär halvkul jobb.

Vill man få en tillbaka en riktigt färgrik grön umbra så kan man pensla med linolja. Det skakar liv i färgen. Men det väntar jag med.