Stugan för lite drygt två år sedan. Det är en timrad enkelstuga som någon gång för länge sedan byggts ut med en förlängd timrad del. Den har nog sådär 200 år på nacken. Min mormor & morfar och min mamma bodde där under några år innan de flyttade på 50-talet. Sedan dess har stugan stått tom. Men på 70-talet så började mor och far en renoveringsprocess som varade en sommar eller så. Då rev de innertak och alla väggar för en "öppen planlösning" som ju var modernt då (och åter fått ett uppsving), och så slog de på den då mycket trendriktiga fjällpanelen. Till fjällpanelens försvar ska sägas att den räddat huset från att ta skada av regn och blöta under alla år den bara stått där utlämnad för väder och vind. Fjällpanel har liksom inbyggd avrinning, och det finns absolut inga vattenskador på huset. Det är häftigt hur livsdugliga de här gamla husen är.
En annan mycket viktig och avgörande renovering som pappa gjorde på 70-talet var också att öppna upp torpargrunden som av någon outgrundlig anledning murats igen av morfar. Utan genomströmningen av frisk luft ruttnade delar av timret. Så pappa öppnade upp lufthålen igen, lyfte huset med domkrafter och bytte ut skadat timmer och la in nytt golv. Hade de inte gjort det så hade det nog varit svårt att rädda huset nu. Men tack vare det så har stugan stått friskt och kry sedan dess.
Jag har nu med framför allt min far och hans kompis Oves hjälp byggt upp alla innerväggar igen. Men stugan bär märken av många tider: Det breda innertaket i köket som är riktigt gammalt. Sedan en renovering någon gång på 20- eller 30-talet som lämnat fönster från den tiden. På vinden däremot är det riktigt gamla fönster. Och så får det vara, de som under olika tider bott i stugan, deras spår ska få synas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar